charlotte

För snart en månad sen var jag och Fredrik på popaganda och såg underbara Bob Hund live - det var en grym kväll och en grym spelning. Jag klagade lite då på att det inte händer något fantastiskt i mitt liv. Jag drömde mig bort till NY om dagarna och önskade nästan att någon skulle slå något hårt i huvudet på mig. Så att jag möjligtvis kunde vakna upp på sjukhuset  utvecklingsstörd och utan ansvarstagande.

... till Göteborg. Har idag gjort min första dag som formgivare på Tidningskompaniet! Efter många om och men och ett inbördeskrig i min hjärna valde jag ändå att ta jobbet här nere. Jag fick ringa och tjata lite på chefen men det gick tillslut. Just nu känns det som ett grymt bra beslut. Fick ett otroligt bra välkomnande i morse - på måndagar är det gemensam frukost :) Sen vanlig introduktion, servrar, arbetsflöde, ja, så som det kan se ut. Intro. till ett första jobb som kanske drar igång snart. Till en början kommer jag att hjälpa andra formgivare till att sen gå över till egna uppdrag. Kommer jobba tillsammans med en projektledare/redaktör och ta fram antingen helt nya tidningar eller fortsätta på gamla. Planering med fotografer, bildtänk, layout, innehåll ... Ja, ni vet. Tidningsmakeri helt enkelt. Och jag kommer inte behöva skriva ettt jota! Lite rubbar förståss men det är ju en del av kommunikationen - precis som formen! Så ja, på plats i Götet!
Kan ju tillägga att jag fick jobbet på Meidaplanet också - men arbetsplatsen kändes inte rätt, och nu tror jag att jag är på ett grymt mycket bättre ställe. Jag jobbar ju faktiskt för Sverige ledande uppdragspublicist! Nu ska jag ringa på en lägenhet, tjihooo så länge!

I tusentals år, känns det som, har jag mailat och mailat och mailat personalansvarige på Aftonbladet. Om de inte har haft ute annonser så har jag mailat dem ändå. I bland har jag vaknar mitt i natten och gått och mailat dem. Jag har fått många svar också, ungefär lika många svar som mail jag har skickat. I svaren har det stått "tack för din ansökan, den här gången en tjänsten tillsats av en annan ..." med olika fomuleringar. Det har varit lite småjobbigt att alltid få svar och alltid få samma svar. I morse gick jag upp jääääättetidigt (07:15 arbetslös) för att gå på ett frukostseminarie som handlade om marknadsföring. Seminariet hölls på Bergs School .... en ganska så cool designskola här i Stockholm. Det var jättemysigt att gå upp tidigt och känna sig lite som en arbetande svenne när jag satt där på t-banan med alla andra arbetande svennar. Jag höll till och med på gå fel, av ren vana började jag gå mot min gamla arbetsplats. Så mysigt tyckte jag det var att gå upp i morse klockan 07.15.
På grund av den goda frukosten på Berghs och den knapphänta informationen om marknadsföring så blev jag jättetrött sen är jag kom hem. Jag gjorde några viktiga ärenden (fb) på internet. Sen gjorde jag fika och slog på "Where the light is" -dvd:n med JM, en grymt bra musiker, passade utmärkt idag när det har regnat hela dagen.
Men jag blev trött och gick och lade mig och sov en timma på eftermiddagen (arbetslös). Lite ursäktad är jag faktiskt eftersom jag lider av psykosomatiska stressbesvär som gör att jag jättelätt får ont i huvudet. I alla fall, i den lilla inkorgen i den lilla datorn ligger ett litet mail av ett litet aftonblad som gärna vill träffa mig för intervju. "Kan du träffas inom de närmsta veckorna?" JAG KAN TRÄFFAS IGÅR!
Egentligen borde jag ta mod till mig och bara åka till Göteborg. Det är ett fantastiskt jobb med en fantastisk arbetsgivare som (kanske) väntar på mig där. Men innerst inne måste jag lyssna på mig själv och mitt ibland ganska brokiga hjärta som säger att "näe, våga och chansa på Stockholm i stället". Mitt hjärta har verkligen is i magen. Jag undrar hur liten den isklumpen är? väääldigt vääldigt liten liten isklump ...
Men i morgon ska jag till Mediaplanet för en andraintervju. Och snart ska jag till Aftonbladet på intervju ... och snart ska jag börja jobba någonstans.

Jag har precis varit och träffat en rekryterare på Mediaplanet. De gör bland annat annonsbilagorna till Svd och DI samt kundtidningar och annonser. Det verkar vara ett härligt gäng som jobbar där, mycket fart och fläkt. Säljare som lyssnar på musik på högsta volym. Ett ungt gäng med humor. Och det gick bra på intervjun. Hon gillade mina grejer, jag fick lämna löneanspråk. Jag skulle verkligen platsa där - det kändes bra helt enkelt, det kändes bra. Nu kommer den långa väntan. Hon skulle höra av sig efter helgen. Då får jag veta om jag blir kallad till en andra intervju, inte om jag får jobbet, utan en andra intervju för att träffa chefen för hela företaget. Jag undrar med stor nyfikenhet hur många andra som har sökt jobbet, vad de går efter, vem ska man vara? Den fördelen jag känner att jag har med mig är att jag är journalist i grund och botten. De vill gärna ha jjälp med rubriksättningar och puffar och det är något jag fixar galant. Så nu kommer denna väntan ... väntan ... väntan. Jag hoppas verkligen för min egen skull att jag får det här jobbet - och för alla andra i min närhet också - jag blir ju gladast när jag får var som mest kreativ och det är jag när jag jobbar. Jag hoppas också att jag får jobbet  för Mediaplanets skull - jag kommer verkligen kunna bidra med högt arbetstempo och göra jävligt bra ifrån mig helt enkelt.

Jag har stora problem med stt slänga saker - framförallt kläder. Men i morse (14:00 arbetslös) så tog jag två stora Ikeapåsar fullproppade med snygga kläder och skor och begav mig till Judits Second hand för att sälja de här finfina kläderna (som jag aldrig använder). Det var ett par grymt snygga stövlar, 3 sjyssta vinter/höst-jackor och en massa andra coola outfits som ja, ni vet hur det är, tyvärr trots sin skönhet, aldrig blir använda. På ryggen hade jag dessutom min ryggsäck fullpackad med dator och diverse datorprylar eftersom jag tänkte åka till kulturhuset efteråt och sätta mig och leka "söka jobb". Jag var jävligt snygg i dag, kort kjol, svarta stövletter och grå kjol, mysig ulltröja och nytvättat, långt glansigt hår. Fy fan vad jag svettades därefter. Jag kände mig lite som Samantha när hon står upp på podiet och ska prata om bröstcancer. Men jag kämpade mig på bussen, kämpade mig av och ner i tunnelbanan. Fejkleende mot alla killar som spanade in mig gick jag Hornsgatan ner med de jävla kassarna och ryggan på ryggen. Puh ... Som en shoppoholic i högklackat sjönk jag ner i Soffan hos Judit och väntade på att få bli av med mina grymma kläder, klart och betalt tänkte jag men en stressad Judit slog sig ner, slet och rev lite i mina påsar och erbjöd mig ynka 200 luberiks för stövlarna. "I helvete heller tänkte jag, de kostade 1200 nya" och började svettas igen, slängde upp ryggan på ryggen, kassarna på vardera axel samtidigt som JM tröstade i lurarna. Inte kunde jag åka till kulturhuset nu, så det var bara att gå Hornsgatan upp igen, fejk-le mot killarna och fortsätta svettas, ner i underjorden, åka lite, vänta på buss, trängas, svettas, tröstas. Hemma igen, det var den förmiddagen (15:00 fortfarande arbetslös). Kulturhuset har ju stäng på måndagar, damn it. Jag tröstgjorde mig själv en stor latte och värmde två av mammas goda vaniljbullar. En timma senare ringer mobilen " hej, vill du komma på arbetsintervju? Imorgon, klockan tio! Du har ju en sån fin CV" .