charlotte

Jag har stora problem med stt slänga saker - framförallt kläder. Men i morse (14:00 arbetslös) så tog jag två stora Ikeapåsar fullproppade med snygga kläder och skor och begav mig till Judits Second hand för att sälja de här finfina kläderna (som jag aldrig använder). Det var ett par grymt snygga stövlar, 3 sjyssta vinter/höst-jackor och en massa andra coola outfits som ja, ni vet hur det är, tyvärr trots sin skönhet, aldrig blir använda. På ryggen hade jag dessutom min ryggsäck fullpackad med dator och diverse datorprylar eftersom jag tänkte åka till kulturhuset efteråt och sätta mig och leka "söka jobb". Jag var jävligt snygg i dag, kort kjol, svarta stövletter och grå kjol, mysig ulltröja och nytvättat, långt glansigt hår. Fy fan vad jag svettades därefter. Jag kände mig lite som Samantha när hon står upp på podiet och ska prata om bröstcancer. Men jag kämpade mig på bussen, kämpade mig av och ner i tunnelbanan. Fejkleende mot alla killar som spanade in mig gick jag Hornsgatan ner med de jävla kassarna och ryggan på ryggen. Puh ... Som en shoppoholic i högklackat sjönk jag ner i Soffan hos Judit och väntade på att få bli av med mina grymma kläder, klart och betalt tänkte jag men en stressad Judit slog sig ner, slet och rev lite i mina påsar och erbjöd mig ynka 200 luberiks för stövlarna. "I helvete heller tänkte jag, de kostade 1200 nya" och började svettas igen, slängde upp ryggan på ryggen, kassarna på vardera axel samtidigt som JM tröstade i lurarna. Inte kunde jag åka till kulturhuset nu, så det var bara att gå Hornsgatan upp igen, fejk-le mot killarna och fortsätta svettas, ner i underjorden, åka lite, vänta på buss, trängas, svettas, tröstas. Hemma igen, det var den förmiddagen (15:00 fortfarande arbetslös). Kulturhuset har ju stäng på måndagar, damn it. Jag tröstgjorde mig själv en stor latte och värmde två av mammas goda vaniljbullar. En timma senare ringer mobilen " hej, vill du komma på arbetsintervju? Imorgon, klockan tio! Du har ju en sån fin CV" .