charlotte

... när jag var i Nice för 3 1/2 år sedan och gjorde mitt första resereportage.
... och i Amsterdm för?! fyra fem år sedan när jag å Henke tågluffade hem från Barcelona.

Jag har börjat älska Family Guy. Hela serien är fin liksom. Här kommer ett favvoklipp!

(jag har inte lärt mig hur man poster själva klippet ännu)

http://www.youtube.com/watch?v=2WNrx2jq184

En god bloggare gör minst sex inlägg om dagen. Det här blir mitt andra. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva dock. Attans.

Och jag är tillbaka i bloggträsket. Mission ett är väl att få ngn jävel att läsa detta, om det nu är så viktigt, eller så bryr jag mig inte om det. GÖTEBORG. Jag är fast här nu. Inte värre än att jag har fått fast jobb här. Det var ett halvår sen jag träffade min familj (förutom lillebror som var här i hela två veckor med flickvän). Semester snart - den härliga norrlandstrippen, majo. Men dårå, GÖTEBORG. Det är väldigt lungt här. Som vanligt är jag bra på skapa mina egna intriger och det blir nästan ett litet måste. STOCKHOLM - ta mig hem igen. Men icket, nu är jag fast här, och tro mig - jag älskar mitt jobb, verkligen älskar det. Jag klagar inte. Punkt. Så vad har hänt de senaste nio månaderna? Jag har skrivit minst nio bra låtar, blivit rätt så hyfas på gitarr nu. Förälskat mig i minst tre. TRE. Inte bra. Min packt med W kvarstår dock, inget jävla förhållande på minst ett år. Det svor jag honom i våras i Stockholm när han halvt blivit ihjälskräm av mitt vredesutbrott på en viss mr K, pojkstackarn. Inget förhållande. Tack för det W, jag gångrar löfte med tio. Nog om killar. TJEJER - såååå fina tjejer har jag lärt känna här. De bästa! SBC. Bor, ja, i en lägenhet. Till hösten ska jag köpa. Få ner mitt flyttlass som gjort uppehåll i Stockholm, och bara skräpa ner hemma, mer än vanligt. Har dock lite krav. Sekelskifteslägenhet, 2:a, Linné, stukaturer, spröjsade fönster, breda trägolv, högt i tak OCH balkong. Jo tack, mål är till för att uppnås.

<a href="http://gratismakeup.se/Register.asp?r=163288"><img src="http://gratismakeup.se/banner/banner1.png" alt="" /></a>

... jag borde skriva något ... men jag orkar inte ...

Läste (eller hörde, kommer inte riktigt ihåg) att som god uppdaterad av sin blogg ska man göra det minst sex gånger per dag, uppdatera alltså. Rent konditionsmässigt är jag nog inte där ännu och jag kommer nog aldrig att hamna där heller.
Men uppdatering av de senaste 12 dagarna kommer här: Jag gillar att det står formgivare/designer på mina visitkort - det är fint. Jag gillar att jag äger ett träningskort, har tränat en gång och längtar tills nästa. Jag gillar att jag äntligen får vara med min bästa kompis och hennes son varje dag. Jag gillar att Götet påminner mig om Barcelona. Jag gillar att jag kommer att äta grymt mycket fisk framöver. Jag gillar mina kollegor, vår afterwork igår och det där konstiga blixt-vädret som var för några nätter sedan. Sen gillar jag en person väldigt mycket också, för han får mig att le som ingen annan kan.

För snart en månad sen var jag och Fredrik på popaganda och såg underbara Bob Hund live - det var en grym kväll och en grym spelning. Jag klagade lite då på att det inte händer något fantastiskt i mitt liv. Jag drömde mig bort till NY om dagarna och önskade nästan att någon skulle slå något hårt i huvudet på mig. Så att jag möjligtvis kunde vakna upp på sjukhuset  utvecklingsstörd och utan ansvarstagande.

... till Göteborg. Har idag gjort min första dag som formgivare på Tidningskompaniet! Efter många om och men och ett inbördeskrig i min hjärna valde jag ändå att ta jobbet här nere. Jag fick ringa och tjata lite på chefen men det gick tillslut. Just nu känns det som ett grymt bra beslut. Fick ett otroligt bra välkomnande i morse - på måndagar är det gemensam frukost :) Sen vanlig introduktion, servrar, arbetsflöde, ja, så som det kan se ut. Intro. till ett första jobb som kanske drar igång snart. Till en början kommer jag att hjälpa andra formgivare till att sen gå över till egna uppdrag. Kommer jobba tillsammans med en projektledare/redaktör och ta fram antingen helt nya tidningar eller fortsätta på gamla. Planering med fotografer, bildtänk, layout, innehåll ... Ja, ni vet. Tidningsmakeri helt enkelt. Och jag kommer inte behöva skriva ettt jota! Lite rubbar förståss men det är ju en del av kommunikationen - precis som formen! Så ja, på plats i Götet!
Kan ju tillägga att jag fick jobbet på Meidaplanet också - men arbetsplatsen kändes inte rätt, och nu tror jag att jag är på ett grymt mycket bättre ställe. Jag jobbar ju faktiskt för Sverige ledande uppdragspublicist! Nu ska jag ringa på en lägenhet, tjihooo så länge!

I tusentals år, känns det som, har jag mailat och mailat och mailat personalansvarige på Aftonbladet. Om de inte har haft ute annonser så har jag mailat dem ändå. I bland har jag vaknar mitt i natten och gått och mailat dem. Jag har fått många svar också, ungefär lika många svar som mail jag har skickat. I svaren har det stått "tack för din ansökan, den här gången en tjänsten tillsats av en annan ..." med olika fomuleringar. Det har varit lite småjobbigt att alltid få svar och alltid få samma svar. I morse gick jag upp jääääättetidigt (07:15 arbetslös) för att gå på ett frukostseminarie som handlade om marknadsföring. Seminariet hölls på Bergs School .... en ganska så cool designskola här i Stockholm. Det var jättemysigt att gå upp tidigt och känna sig lite som en arbetande svenne när jag satt där på t-banan med alla andra arbetande svennar. Jag höll till och med på gå fel, av ren vana började jag gå mot min gamla arbetsplats. Så mysigt tyckte jag det var att gå upp i morse klockan 07.15.
På grund av den goda frukosten på Berghs och den knapphänta informationen om marknadsföring så blev jag jättetrött sen är jag kom hem. Jag gjorde några viktiga ärenden (fb) på internet. Sen gjorde jag fika och slog på "Where the light is" -dvd:n med JM, en grymt bra musiker, passade utmärkt idag när det har regnat hela dagen.
Men jag blev trött och gick och lade mig och sov en timma på eftermiddagen (arbetslös). Lite ursäktad är jag faktiskt eftersom jag lider av psykosomatiska stressbesvär som gör att jag jättelätt får ont i huvudet. I alla fall, i den lilla inkorgen i den lilla datorn ligger ett litet mail av ett litet aftonblad som gärna vill träffa mig för intervju. "Kan du träffas inom de närmsta veckorna?" JAG KAN TRÄFFAS IGÅR!
Egentligen borde jag ta mod till mig och bara åka till Göteborg. Det är ett fantastiskt jobb med en fantastisk arbetsgivare som (kanske) väntar på mig där. Men innerst inne måste jag lyssna på mig själv och mitt ibland ganska brokiga hjärta som säger att "näe, våga och chansa på Stockholm i stället". Mitt hjärta har verkligen is i magen. Jag undrar hur liten den isklumpen är? väääldigt vääldigt liten liten isklump ...
Men i morgon ska jag till Mediaplanet för en andraintervju. Och snart ska jag till Aftonbladet på intervju ... och snart ska jag börja jobba någonstans.

Jag har precis varit och träffat en rekryterare på Mediaplanet. De gör bland annat annonsbilagorna till Svd och DI samt kundtidningar och annonser. Det verkar vara ett härligt gäng som jobbar där, mycket fart och fläkt. Säljare som lyssnar på musik på högsta volym. Ett ungt gäng med humor. Och det gick bra på intervjun. Hon gillade mina grejer, jag fick lämna löneanspråk. Jag skulle verkligen platsa där - det kändes bra helt enkelt, det kändes bra. Nu kommer den långa väntan. Hon skulle höra av sig efter helgen. Då får jag veta om jag blir kallad till en andra intervju, inte om jag får jobbet, utan en andra intervju för att träffa chefen för hela företaget. Jag undrar med stor nyfikenhet hur många andra som har sökt jobbet, vad de går efter, vem ska man vara? Den fördelen jag känner att jag har med mig är att jag är journalist i grund och botten. De vill gärna ha jjälp med rubriksättningar och puffar och det är något jag fixar galant. Så nu kommer denna väntan ... väntan ... väntan. Jag hoppas verkligen för min egen skull att jag får det här jobbet - och för alla andra i min närhet också - jag blir ju gladast när jag får var som mest kreativ och det är jag när jag jobbar. Jag hoppas också att jag får jobbet  för Mediaplanets skull - jag kommer verkligen kunna bidra med högt arbetstempo och göra jävligt bra ifrån mig helt enkelt.

Jag har stora problem med stt slänga saker - framförallt kläder. Men i morse (14:00 arbetslös) så tog jag två stora Ikeapåsar fullproppade med snygga kläder och skor och begav mig till Judits Second hand för att sälja de här finfina kläderna (som jag aldrig använder). Det var ett par grymt snygga stövlar, 3 sjyssta vinter/höst-jackor och en massa andra coola outfits som ja, ni vet hur det är, tyvärr trots sin skönhet, aldrig blir använda. På ryggen hade jag dessutom min ryggsäck fullpackad med dator och diverse datorprylar eftersom jag tänkte åka till kulturhuset efteråt och sätta mig och leka "söka jobb". Jag var jävligt snygg i dag, kort kjol, svarta stövletter och grå kjol, mysig ulltröja och nytvättat, långt glansigt hår. Fy fan vad jag svettades därefter. Jag kände mig lite som Samantha när hon står upp på podiet och ska prata om bröstcancer. Men jag kämpade mig på bussen, kämpade mig av och ner i tunnelbanan. Fejkleende mot alla killar som spanade in mig gick jag Hornsgatan ner med de jävla kassarna och ryggan på ryggen. Puh ... Som en shoppoholic i högklackat sjönk jag ner i Soffan hos Judit och väntade på att få bli av med mina grymma kläder, klart och betalt tänkte jag men en stressad Judit slog sig ner, slet och rev lite i mina påsar och erbjöd mig ynka 200 luberiks för stövlarna. "I helvete heller tänkte jag, de kostade 1200 nya" och började svettas igen, slängde upp ryggan på ryggen, kassarna på vardera axel samtidigt som JM tröstade i lurarna. Inte kunde jag åka till kulturhuset nu, så det var bara att gå Hornsgatan upp igen, fejk-le mot killarna och fortsätta svettas, ner i underjorden, åka lite, vänta på buss, trängas, svettas, tröstas. Hemma igen, det var den förmiddagen (15:00 fortfarande arbetslös). Kulturhuset har ju stäng på måndagar, damn it. Jag tröstgjorde mig själv en stor latte och värmde två av mammas goda vaniljbullar. En timma senare ringer mobilen " hej, vill du komma på arbetsintervju? Imorgon, klockan tio! Du har ju en sån fin CV" .

Snabbt som satan i morse (12:30 arbetslös) bestämde vi oss för att slösa våra sista pengar på en viss hund och öl så klart. Jag tar en paus från jobbångesten och det-måste-hända-något-stort-och-fantastiskt-i-mitt-liv-tanken och möter upp Fredrik och två biljetter till Popaganda, jag som inte ens gillar Pop, det är ju mesigt! På med understället för det är bara 17 grader ute - och kallare lär det bli! Ugh - jag älskar hösten, hur mycket och varför, ska jag skriva om i ett annat inlägg.

Jag vaknade 12:30 idag. För första gången på länge kände jag mig hemma i min egen lägenhet när jag låg där i sängen, nyvaken och rufsig i håret. Det var en skön känsla. Jag har inte känt mig hemma någonstan i över 2 1/2 år fram tills nu och jag hoppas att den här lägenheten kan hjälpa mig ...
I dag sökte jag tre nya jobb. Det var inga mail till redaktioner om att "jag finns, här är mitt cv". Jag svarade på riktiga jobb-annonser. En för BONUS-sidorna i Aftonbladet. En för Dagens Handel. Den tredje ?!?. Jag kommer inte ihåg. De börjar bli för många nu - ansökningar. En sak jag har lärt mig ialla fall är att de flesta kommer tillbaka med ett trevligt "tack för din ansökan, i dagsläget behöver vi ingen layoutare men jag sparar din ansökan ... " jag vet ju att de hamnar i en HÖG, en stor jävla hög utan botten, jo för i botten ligger min. Nej förresten, vissa kommer inte tillbaka alls, vissa är jag övertygad om - hamnar i eter efter att har åkt på stora stygga knappen - DELETE! Just nu känns det bara som att jag försöker få mitt namn att fastna på deras hornhinner ... om ens det, min färg kanske ... fastna, fastna, fastna - JAG VILL HA ETT JOBB!

Min nya favoritfotograf lärda jag känna för bara någon vecka sen på redaktionen. Ja, inte IRL men jag bläddrade igenom henne fotobok "Woman before 10 A.M" och blev förälskad på en gång. Så fort jag har råd ska jag köpas alla hennes böcker. Hon har även fotat cirkusgruppen "Cirque de Soleil" Här följer ett urval av hennes fantastiska bilder. Ett tips är ta in lite Veronique Vial-bilder i vardagen - lycka, konst och komedi!

På min kära vän Davids uppmaning kommer här ett nytt blogginlägg. Det är på tiden. Jag har två dagar kvar på m-magasin och det känns jättetrist. Sen är jag arbetslös - arbetslös. Vad gör man? Går till arbetsförmedlingen? Nej nej. Jag har redan bestämt frukostmöte med duktiga fotografen AK på måndag för brainstorming till frilansjobb. Vi ska jobba ihop och det känns ju grymt. Jag får helt enkelt ta och börja min journalistiska bana och lägga layoutandet på is. Ska jag?! Nej nej. Jag har de senaste dagarna skickat iväg cirka 40 ansökningar till ADar på olika redaktionen och jag antar att det kommer att bli 40 till inom de närmsta två dagarna. Vill man så vill man. Så ser jobbfronten ut just nu. Här finns en jäkligt duktig formgivare och ute i etern svävar ansökningar så måste ge resultat. I dag träffade jag för övrigt mina gamla kollegor från Allt om Resor över en lunch. Jag fick senaste nummret - nr 9 - kolla in det - jag finns på bild på ledarsidan där de hyllar duktiga praktikanter genom tiderna. Roligt roligt. Well, det är nu det börjar ...

Efter en veckas semester uppe i norrland ska jag snart åka tillbaka till Stockholm och jobb igen. Jag är lite nervös. Nu ska jag faktiskt jobba som reporter i hela tre veckor på ETC.
Anyways, alla reportrar snickrar ihop tidningen innan lämning så lite redigering blir det allt. I huvudsak så skriver jag ju inte utan slår mig fram i det underbara yrket som formgivare. Men jag ser fram emot att skriva - det blir en skön variation. Sen blir det tillbaka till M i två veckor till och efter det vet jag inte ... än så länge. Jag ska träffa både ad:n på Sköna Hem och på Tara inför hösten. Får se vad det kan ge. Båda magasinen är ju riktigt snygga och det skulle vara grymt kul att vara på vilket av dem. Jag är lite orolig inför hösten. Det skulle vara skönt att ha åtminstone några månaders jobb till att börja med. Det är ju helt sjukt egentligen - andra klagar på att de bara får "ett års vikariat" och att framtiden känns osäker. Haha ... hahaha! Jag skulle bli sjukt glad om jag fick fyra veckor sammanhängande. Som van studielånstagare kan jag snabbt överleva två månader på fyra veckors jobb!
Framtiden oviss .. ja visst, nu skulle jag egentligen packa böcker i flyttlådor och var påväg till götet. Jag fick anställning på Tidningskompaniet där, som formgivare - en fast anställning, eller åtminstone provanställning till att börja med, men icket - jag tackade nej. Dumt? Det kommer jag aldrig att få reda på. Men satan vad bra vänner jag har fått i Stockholm, vilken mysig lägenhet jag bor i och vilken skön stad Stockholm är. Jag kunde inte bara lämna ... så enkelt är det! Nu den 19/7 har jag jobb fram till den 22/8 ... hur ser det ut om en vecka? Som tur är har jag underbara Allt om Resor som jag gör några jobb åt.